Ofrivillig bloggpaus

Jag är tillbaka till 80-talet. Lever för tillfället utan någon mobiltelefon (min iPhöne verkar ha gått i ide) och livet genom linsen har ofrivilligt förändrats. Jag trodde jag kände mig okej men att inte kunna fotografera vardagen lättillgängligt är lite som att förlora mig själv. 

Annars är det så skönt att vara utan telefon och att ständigt vara beroende av en telefon, alltid vara nårbar och bara med ett fingerdrag få alla svar man vill ha, behöver inte ens tänka utan får svar på tre röda. Och det tar energi och tid från barnen, det är bara att vara ärlig för det gör det. Så det känns oerhört skönt och absolut supernyttigt, lever mer i nuet. Så det får 5 plus!

Men jag uttrycker mig med mina fotografier, och jag har ett stort behov av att uttrycka mig, och det börjar knaka inombords. Blogga utan bilder är som att måla med bara svart, så tills vidare får jag ta bilder med stora kameran men det betyder ju mindre skrivande här. Det blir 5 minus. 

Så nu ska den lille in på lagning, får kösta vad det kösta vill. Tror dock det kan gå på försäkringen där jag lagade min mobil då jag tror det kan ha hänt något då.. hoppas hoppas, snålare person får du leta efter.

Ill be back...

Eftersom jag inte har några aktuella bilder får det blir på temat: tillbaka till 80-talet (fast det verkar lite 70-tal p.g.a mina hippies till föräldrar:)

God natt.

Efter en lång ledig dag är det dags att knyta sig.

Med besök från Gotland av en efterlängtad farfar, hängdes det på skatepark och jag fick sen lite barnvakt och drog på loppis en stund. Fynden uteblev.

Barnen har varit så trötta så läggningen startades redan vid 18:30. Efter flera utbrott och en aktiv dag är nu även jag halvdöd. Skriken har gjort hål i huvudet.

Dagen som jag skulle börja ta kvällspromenader så mörk ut när jag däckade på soffan. Men när kylskåpet stod tom från fil, vilket är en dödssynd i detta hushåll, väcktes den trötta ihåliga mamman till liv.

Och det blev en kvällspromenad vid Vättern. Hålen som bortblåsta. Och kylskåpets hål fylldes med två liter fil. Lycka är att promenera vid vattnet. Fint som snus (fast jag blir grön av snus).

Imorgon fortsätter livet som arbetande kvinna.

Nu knyter jag. Natti!

Passa-på-semester

Med längtan i bröstet och första arbetsveckan efter semestern i ryggen satte jag mig i Forden och drog kosan mot Skövde och älskade ongar och maken min.

Då J fortfarande hade semester ville vi utnyttja semestern och sommaren så länge vi kunde.

Då vi har farit runt hela semestern var vi ju tvungna att fortsätta på den vägen. En sak hade vi inte hunnit med och det var vår, tredje året i rad, efterlängtade tradition att campa i Karlsborg. Måste vara Sveriges mysigaste camping. O och S var sådär barnlyckliga över att sova i tält och njöt av Foppa-toffel-livet.

Vi badade (vi med citationstecken) i Bottensjön som ligger 3 meter från tältet, spelade minigolf, kollade in Göta Kanal och barnen käkade godis i tältet, var väldigt viktigt att det skulle mumsas just i tältet.

Det blev en knölig natt men ändå några timmars sömn, barn som vaknade för tidigt och vid nedpackningen, en galet otröstlig O som inte fick packa ned tältet på sitt omständiga sätt. Precis som det ska vara!

Nu ska det bli såå skönt med sängen. Imorgon börjar det.

Lite för kallt för bad, men resten av familjen var modiga (20 grader dock men så blåsigt!)

 

 

Får aldrig nog av vackra Bottensjön

Minigolfaren Olle. Han ska alltid spela mini-golf när vi campar. sen måste man ju testa alla banor OCH klara dom! Även om de kräver 20 slag. PS: han vann!

Kan vi inte gå till tältet snart, lördagsgodis hägrar.

Sen måste man ju läsa "Se och hör" när man ska sova på camping, intressanta artiklar. Denna om Thorleif när han har kräftskiva t.ex.

Ensamma mamman

Nu börjar allvaret.

Imorgon börjar barnen höstterminen efter sju veckors ledighet. O på ny avdelning och S med nya kompisar. Maken avslutar sin semester och jag går in i min andra vecka av jobb. Händer mycket, så trötthet och spänning väntar i veckan.

I onsdags åkte J till Skövde med le kidz och jag lämnades ensam hemma. Såg fram emot shopping och mammamöjs på stan, garderobsrensning och förrådfix. All den mentala planering. Men icke. Var såå trött och hade en sjuklig längtan efter barnen. Som luften på punkterat däck. PANG! Men tillfälle att sova och kolla massor av avsnitt av "Project runaway" är inte fy skam det heller.

Andra ensamma dagen räddades av en planerad tur med grannen för tyginköp och ett spontanbesök av semesterglada vänner. Vin, restaurangbesök och strosande på Vätterstranden.

Sen. Äntligen fredag och återseende. Lycka!

Men visst är det konstigt? För bara efter någon dag börjar den mentala planeringen efter ensamtid igen. 

Men läxan är, ensamtid är bäst i lagom portion utan krav och för mycket mental planering. 

Fick värsta fina tantboken

 

Så får vi se hur det här projektet blir, rättare sagt NÄR.

Sista juli.

Snart augusti. Oj vad tiden går fort, måste ju bara sägas 1 000 000 gånger. Men det är ju så himla konstigt vad tiden går fort, 1 000 001.

Sista julidagen.

Barnen har börjat vakna tidigt igen, som om de vet att de ska börja förskolan snart. S har plötsligt börjat komma in till oss om nätterna igen, trodde det var över. Hon sover så mycket sämre då, om det bara gått förklara. O är på väg till hur han var i våras.. hallelulja! Han har haft en härlig period med trots och troligen massa ludd i örat då han inte lyssnat på nåt vi sagt.

Idag begav sig hela familjen till Rocksjön där vi provseglade med nåt segelsällskap. Barnen tyckte det var superspännande även om det var lite läskigt, det var sådan blåst. De tyckte vi var modiga som tog med båda barnen första gången på en segelbåt i det vädret, första gången som även föräldrarna satt i en sådan båt. Ibland kan man vinna på dumdristighet. Maken fick blodad tand, jag hade nöjt mig med en kajak.

Sen gick vi, halvt vimmelkantiga, och åt lunch inne i stan. Härligt värre.
Vi släppte av maken bland butikerna och vi gick hem och lekte på gården och lekte lekar med innebandyklubba/svärd. S stängde in sig på sitt rum och lekte en hel halvtimme själv, ingen fick störa, O och jag bråkade om nåt jag inte kommer ihåg, sen lekte vi "Indiana Jones och den försvunna skatten", jag var dödlig orm till barnens skräck.
Nu kommer jag ihåg vad vi bråkade om, jag sa att den filmen inte var för små barn då blev han arg, "jag är inte liten". Sen fick jag återberätta hela filmen och visa bilder på Google. När maken kom hem med sina shoppingpåsar gick jag och sov två timmar inför nattarbetet. Sen gick jag och O och lade oss med en Bamse och jag fick återberätta Indiana Jones igen.

Det var sista julidagen.

Nu är det augusti. Snart är det väl jul.